Hej å ha de så gott

Ja det blir nog knappast något mer i den här bloggen. Har två andra forum som jag skriver i plus att jag kämpar på med FB:n som jag aldrig ska förstå helt ut tydligen. Men jag ser nu att jag har tappra besökare dagligen dags som kommer in och tittar. Husprojektet är sånär klart och jag ruttnar på att tjata om Benjamin och annat vardagligt just nu så jag säger väl bara. Hej och ha de gott alla trogna läsare.

Svart spets

Sålde en nåldyna till en vän för en tjuga. Han tittade runt en stund på alla de olika  finger-nåldynorna och sa till slut med fullaste uppriktighet, utan ett leende.  ” Jag tar nog den gröna i alla fall, jag har alltid velat se min fru i svart spets”

Nin nåldyne försäljning har gått av bara farten. Kan jag ha sålt närmare 15 stycken för en 20 styck och två för femtio. Hon gav förslaget själv och sa. " Äh ta femtiolappen" Jag får åtminstone ihop till några decimeter spets och gumisnodd.

Förälskade damer i telefon.

" Jag ringer angående husvagnen, har du den kvar?" frågar den äldre kvinnan.  "Ja." svarar jag.
"Jag har redan en husvagn men jag kan bara inte se mig mätt på den här" säger hon och suckar. Jag kan höra att hon sitter vid datorn och klickar . "Jag sitter och bläddrar bilderna fram och tillbaka och detta är den sötaste husvagnen jag sett i mitt liv, det är en sådan här husvagn jag vill ha när jag nu vildmarkscampar ensam" "Har den toalett?" frågar hon sen. "Nej" svarar jag "och någon bör se över värmesystemet, det har krånglat" "Men" säger hon. " Nä, jag måste prata med någon som kan göra det, den är bara för söt, och jag vill inte gå ifrån datorn. Den är precis som jag vill ha den"

Oavsett om jag får den såld eller inte så har jag nu haft tre samtal från kvinnor som vill köpa den, och alla säger de ungefär samma sak. Det är den sötaste husvagn de sett.

Jomen den är ju ganska söt  :) Inget för älgjägaren kanske, hm, en romantisk älgjägare då:)
Så  efterlyses. Händig romantisk jägare!

Blocket

Det är inte utan at det sticker i mig, men den har fyllt sin uppgift och har börjat belammras med skrot.

Annonstext:
Fjällvagn -71. obes, uppfrächad och delvis renoverad med helt förtält. Tät!
Högstbjudande

SIGHT!

Ja, nu är då måttbandet borta i alla fall. Benjamin eller Loppa,  troligtvis båda mina skadedjur.

Om Lotta, korvar och inkräktare

”Jag kan nästan allt” sa Lotta på Bråkmakargatan, satte på sig skidorna, körde ned stavarna ordentligt i snön och vickade sedan förnöjsamt fram och tillbaka på rumpan.  Till och med Lotta på Bråkmakargatan visste sina begränsningar av vad hon klarade av och inte. Men inte jag vid 46 års ålder.  Soffan åker snart på bingen. Hur urbota obegåvad får man vara?

Jag har lyckats att sy ihop någon sorts vriden korv. Jo, första fodralet gick väl bra men den här andra. Vad ska man säga? En sak är helt säker och det är att det här klarar jag inte av, och det stör mig så förbannat.

Korven ligger där i soffan, sydd med dubbla sömmar och säger. ”Sprättaren blir din bästa vän innan du fått till mig” . Fan ta korven! Och soffan också för den delen.

Annars tillbringar jag en stor del av mitt liv i en Volvo 740 runt stan. Hon som nu ska ta kortet är en riktigt omtänksam tjej, lubbar in på Statoil och köper en kopp kaffe åt mig då och då, och jag röker, röker med lätthet ett paket cigg om dagen i denna bil. En wonderbaum har inhandlats så nu luktar vi vanilj. Så sött va? I morgon börjas jobbet innanför grindarna igen efter operationen och soffan är inte klar. Vardagsrummet och köket är kombinerat matrum och sy atalje, med nålar måttband och trådar överallt, och som sagt en hånskrattande korv som ligger där den ligger.

Och gud vet vad jag ska göra av dessa håriga inkräktare.

Äntligen höst!

Med undantag av att jag nu har dragit på mig en infektion i operationssåret som varar och gör ont så är allt så bra som det kan bli. Höst med långa dagar i skogen med Fru Musseron, läs Åsa .

Gula kantareller, taggsvamp, trattkantareller, smörsopp och vaxskivlingar, och på det skogen i sig med sin stora stillhet. Så fördriver jag de absolut bästa dagarna på året.

Trist kamera, so sorry!

Snyggt

Till sist är bekymret med alla tygbitarna till soffan löst. Alltsammans fotades, Fillan sprättade och sedan pajjade mobilen med nästan alla kort, så här har det puzzlats vill jag utlova. Nu har jag fått grepp om alltihopa, bitarna som ligger på golvet är till ett enda kuddfodral. Skönt att bli av med det terrakotta randiga tyget, men shit vilket jobb det är.

Och i den här bloggen händer det fan inte mycket för tillfället, men när det tar 20 minuter att ladda upp fyra bilder så kan det finnas trevligare att göra än att sitta och vänta på det.

I alla fall så har Fillan klippt sig riktigt kort och jag är avundsjuk. Bara tvätta, torka med handuk och så är det över. Hon passar super i kort hår. Men den lilla tjejen försvann i sopskyffeln  med det bortklippta håret.

Gunsan var här i helgen, år suris, drack öl och en massa olika sorters sprit. Benjamin roade oss hade en musikalisk klimax till Chuck Berry, Gun skrattade så tårarna rann. Han bobbar med huvudet fram och tillbaka, visslar sitt eget solo och sjöng Go, Go, Go Jonny Go och att Pippin min är musikalisk går inte att ta miste på. Den superfina kopparlampan kom Jenny med en dag då hon rensade källaren. Måste bara dra något över kabeln så jag slipper se mina gojor gå upp i rök. En trådledare till halvautomaten kanske kan passa? Eller kanske ett hölje till en kopplings wire. Ja typ nåt stålomspunnet i alla fall.

Kul

Personalen som hade ställt sig med armarna i kors på behörigt avstånd hade troligtvis roligare på vår bekostnad än vad jag och Fillan hade själva. Det kan onekligen kännas lite som när man blir tagen på bar gärning med handen i kakburken. ”Jamen du har ju i alla fall uppfattat hur kläderna ska sitta” säger en av sköterskorna. ”Ja, förutom strumpebandet då” flikar jag in innan hon sa det själv. Vilket i själva verket var bandet med nyckeln till låset på skåpen.

”Vi har inte bara haft en som satt rocken fel väg trots våra instruktioner och på det knytt strumporna runt midjan, de är då man funderar på om man ska klara av att tillrättavisa dem. Detta trots att vi viker ut kläderna och med instruktioner visar hur de ska sitta så sätter de dem fel väg, det verkar som de av stressen inte uppfattar vad vi säger”. Ja, så kan det nog vara tänker jag och lägger ned all tankeenergi på att fundera över detta . Allt för att slippa tänka efter på hur skalpellen om några minuter skära genom mitt kött och jag kommer att höra hur det knastrar och har sig. Så precis när hon ska till att sprätta upp min hand så säger jag ” Duu, är du helt säker på att jag är bedövad där?” ”Jag ska nypa lite och känna efter säger hon” Nypa tänker jag, knappast, du ta väl en kanyl och gör några små hål i handen,. ”Aj” säger jag ”eller så inte” fortsätter jag. ”Hon skrattar och säger ” Det var ganska vasst det jag stack med så nog är du bedövad alltid” Hon skrattar till och jag svarar inte utan tänker bara. Du tror inte att jag fattade det då, och känner mig riktigt smart.  Så jäkla roligt att bli uppskuren är det ju inte, eller?