söndag 15 september 2013

Bokstaverat

Men har man sån jävla fantasi att skriva kan man väl hitta på sin titel..   Detta för mig innefattar minst 2 störningar   Respektlöshet och brist på självrespekt. 

fredag 17 september 2010

Blocket

Det är inte utan at det sticker i mig, men den har fyllt sin uppgift och har börjat belammras med skrot.
Annonstext:
Fjällvagn -71. obes, uppfrächad och delvis renoverad med helt förtält. Tät!
Högstbjudande

torsdag 16 september 2010

SIGHT!

Ja, nu är då måttbandet borta i alla fall. Benjamin eller Loppa,  troligtvis båda mina skadedjur.

Om Lotta, korvar och inkräktare

”Jag kan nästan allt” sa Lotta på Bråkmakargatan, satte på sig skidorna, körde ned stavarna ordentligt i snön och vickade sedan förnöjsamt fram och tillbaka på rumpan.  Till och med Lotta på Bråkmakargatan visste sina begränsningar av vad hon klarade av och inte. Men inte jag vid 46 års ålder.  Soffan åker snart på bingen. Hur urbota obegåvad får man vara?

Jag har lyckats att sy ihop någon sorts vriden korv. Jo, första fodralet gick väl bra men den här andra. Vad ska man säga? En sak är helt säker och det är att det här klarar jag inte av, och det stör mig så förbannat.


Korven ligger där i soffan, sydd med dubbla sömmar och säger. ”Sprättaren blir din bästa vän innan du fått till mig” . Fan ta korven! Och soffan också för den delen.

Annars tillbringar jag en stor del av mitt liv i en Volvo 740 runt stan. Hon som nu ska ta kortet är en riktigt omtänksam tjej, lubbar in på Statoil och köper en kopp kaffe åt mig då och då, och jag röker, röker med lätthet ett paket cigg om dagen i denna bil. En wonderbaum har inhandlats så nu luktar vi vanilj. Så sött va? I morgon börjas jobbet innanför grindarna igen efter operationen och soffan är inte klar. Vardagsrummet och köket är kombinerat matrum och sy atalje, med nålar måttband och trådar överallt, och som sagt en hånskrattande korv som ligger där den ligger.
Och gud vet vad jag ska göra av dessa håriga inkräktare.

torsdag 2 september 2010

Äntligen höst!

Med undantag av att jag nu har dragit på mig en infektion i operationssåret som varar och gör ont så är allt så bra som det kan bli. Höst med långa dagar i skogen med Fru Musseron, läs Åsa .


Gula kantareller, taggsvamp, trattkantareller, smörsopp och vaxskivlingar, och på det skogen i sig med sin stora stillhet. Så fördriver jag de absolut bästa dagarna på året.

Trist kamera, so sorry!

söndag 29 augusti 2010

Snyggt


Till sist är bekymret med alla tygbitarna till soffan löst. Alltsammans fotades, Fillan sprättade och sedan pajjade mobilen med nästan alla kort, så här har det puzzlats vill jag utlova. Nu har jag fått grepp om alltihopa, bitarna som ligger på golvet är till ett enda kuddfodral. Skönt att bli av med det terrakotta randiga tyget, men shit vilket jobb det är.

Och i den här bloggen händer det fan inte mycket för tillfället, men när det tar 20 minuter att ladda upp fyra bilder så kan det finnas trevligare att göra än att sitta och vänta på det.

I alla fall så har Fillan klippt sig riktigt kort och jag är avundsjuk. Bara tvätta, torka med handuk och så är det över. Hon passar super i kort hår. Men den lilla tjejen försvann i sopskyffeln  med det bortklippta håret.

Gunsan var här i helgen, år suris, drack öl och en massa olika sorters sprit. Benjamin roade oss hade en musikalisk klimax till Chuck Berry, Gun skrattade så tårarna rann. Han bobbar med huvudet fram och tillbaka, visslar sitt eget solo och sjöng Go, Go, Go Jonny Go och att Pippin min är musikalisk går inte att ta miste på. Den superfina kopparlampan kom Jenny med en dag då hon rensade källaren. Måste bara dra något över kabeln så jag slipper se mina gojor gå upp i rök. En trådledare till halvautomaten kanske kan passa? Eller kanske ett hölje till en kopplings wire. Ja typ nåt stålomspunnet i alla fall.

lördag 21 augusti 2010

Kul

Personalen som hade ställt sig med armarna i kors på behörigt avstånd hade troligtvis roligare på vår bekostnad än vad jag och Fillan hade själva. Det kan onekligen kännas lite som när man blir tagen på bar gärning med handen i kakburken. ”Jamen du har ju i alla fall uppfattat hur kläderna ska sitta” säger en av sköterskorna. ”Ja, förutom strumpebandet då” flikar jag in innan hon sa det själv. Vilket i själva verket var bandet med nyckeln till låset på skåpen.
”Vi har inte bara haft en som satt rocken fel väg trots våra instruktioner och på det knytt strumporna runt midjan, de är då man funderar på om man ska klara av att tillrättavisa dem. Detta trots att vi viker ut kläderna och med instruktioner visar hur de ska sitta så sätter de dem fel väg, det verkar som de av stressen inte uppfattar vad vi säger”. Ja, så kan det nog vara tänker jag och lägger ned all tankeenergi på att fundera över detta . Allt för att slippa tänka efter på hur skalpellen om några minuter skära genom mitt kött och jag kommer att höra hur det knastrar och har sig. Så precis när hon ska till att sprätta upp min hand så säger jag ” Duu, är du helt säker på att jag är bedövad där?” ”Jag ska nypa lite och känna efter säger hon” Nypa tänker jag, knappast, du ta väl en kanyl och gör några små hål i handen,. ”Aj” säger jag ”eller så inte” fortsätter jag. ”Hon skrattar och säger ” Det var ganska vasst det jag stack med så nog är du bedövad alltid” Hon skrattar till och jag svarar inte utan tänker bara. Du tror inte att jag fattade det då, och känner mig riktigt smart.  Så jäkla roligt att bli uppskuren är det ju inte, eller?

onsdag 18 augusti 2010

Om tänder, grekisk pytt och Pepsodent

Lilla fröken som kommer förbi med jämna mellanrum brukar få gå in i buren och hälsa på. Nu trodde givetvis Loppan att hon skulle ha något gott i munnen att bjuda på men när hon nu inte hade det så tog Loppan i tänderna vilket får Lilla fröken att vika sig i skratt och säga ” Det är ju ganska bra, då trycker hon ihop dem på mig” vilket fick mig också att lägga ihop kroppen som en ostkrok.

Vilket emellertid får mig att tänka på tandställningar. Nästan varenda unge går omkring i tandställning för att räta upp tänderna. Meningen är att de alla ska gå omkring i ett unisont Pepsodent leende. Har de bättre lycka då på kärleksmarknaden eller det kanske är rent av på arbetsmarknaden. Ja, vad vet jag annat än att om X antal år så kommer det inte att finnas en människa med n sådan där rolig glugg mellan tänderna



Felicia bjuder på grillad lax med grekisk pytt och jag bjuder på årets första kantarell macka. Annars försöker vi att stöka i ordning här i huset tills jag ska operera handen vilket nu kommer att inträffa den 19 augusti. Så en del lediga stunder jobbar vi på min soffa som är ett flera månaders projekt.








Och idag när jag vaknade efter nattskiftet så satt en liten kompis instängd i buren och skrek. Där fick hon sitta och skrika drygt en timme tills jag behagade att ta henne i nackskinnet och slänga henne ut efter gräsmattan vilket resulterade i att hon kom och strök sig efter mina ben. Den katten har missuppfattat någonting, det är helt säkert.