Om att känna kroppen

Det värsta med att förlora muskler, vilket jag gör hela tiden  är inte att bli svag, utan att inte veta. Inte veta hur mycket man orkar, eller rättare sagt för hur länge. Visst det är ju bara lyfta och känna efter om man orkar upp med det, men för hur länge? Att mista den kontrollen är inte alls roligt ska jag säga. Tänk att när jag jobbat tungt med kroppen jämt så har jag haft den totala kontrollen på min egen styrka och ork, och det utan att  ha vetat det.

Nu är den kontrollen helt  borta och med det en säkerhet och trygghet. (Att tex, inte veta om jag ska orka hålla upp fönstret på andra våningen på raka armar för den tid det nu tar för att sätta fast det)
Det finns bara en återvändo på detta problem och det är att börja träna. Det bär mig emot ska jag erkänna, men att inte veta och inte ha kontroll och känna min egen kropp ger en osäkerhet som inte alls är trevlig. Ja, aldrig ska man sluta att upptäcka sigsjälv. Vilken tur va?