
Personalen som hade ställt sig med armarna i kors på behörigt avstånd hade troligtvis roligare på vår bekostnad än vad jag och Fillan hade själva. Det kan onekligen kännas lite som när man blir tagen på bar gärning med handen i kakburken. ”Jamen du har ju i alla fall uppfattat hur kläderna ska sitta” säger en av sköterskorna. ”Ja, förutom strumpebandet då” flikar jag in innan hon sa det själv. Vilket i själva verket var bandet med nyckeln till låset på skåpen.




”Vi har inte bara haft en som satt rocken fel väg trots våra instruktioner och på det knytt strumporna runt midjan, de är då man funderar på om man ska klara av att tillrättavisa dem. Detta trots att vi viker ut kläderna och med instruktioner visar hur de ska sitta så sätter de dem fel väg, det verkar som de av stressen inte uppfattar vad vi säger”.
Ja, så kan det nog vara tänker jag och lägger ned all tankeenergi på att fundera över detta . Allt för att slippa tänka efter på hur skalpellen om några minuter skära genom mitt kött och jag kommer att höra hur det knastrar och har sig. Så precis när hon ska till att sprätta upp min hand så säger jag ” Duu, är du helt säker på att jag är bedövad där?” ”Jag ska nypa lite och känna efter säger hon”
Nypa tänker jag, knappast, du ta väl en kanyl och gör några små hål i handen,. ”Aj” säger jag ”eller så inte” fortsätter jag. ”Hon skrattar och säger ” Det var ganska vasst det jag stack med så nog är du bedövad alltid” Hon skrattar till och jag svarar inte utan tänker bara.
Du tror inte att jag fattade det då, och känner mig riktigt smart. Så jäkla roligt att bli uppskuren är det ju inte, eller?

0 kommentarer:
Skicka en kommentar