”Jag kan nästan allt” sa Lotta på Bråkmakargatan, satte på sig skidorna, körde ned stavarna ordentligt i snön och vickade sedan förnöjsamt fram och tillbaka på rumpan. Till och med Lotta på Bråkmakargatan visste sina begränsningar av vad hon klarade av och inte. Men inte jag vid 46 års ålder. Soffan åker snart på bingen. Hur urbota obegåvad får man vara?
Jag har lyckats att sy ihop någon sorts vriden korv. Jo, första fodralet gick väl bra men den här andra. Vad ska man säga? En sak är helt säker och det är att det här klarar jag inte av, och det stör mig så förbannat.
Korven ligger där i soffan, sydd med dubbla sömmar och säger. ”Sprättaren blir din bästa vän innan du fått till mig” . Fan ta korven! Och soffan också för den delen.
Annars tillbringar jag en stor del av mitt liv i en Volvo 740 runt stan. Hon som nu ska ta kortet är en riktigt omtänksam tjej, lubbar in på Statoil och köper en kopp kaffe åt mig då och då, och jag röker, röker med lätthet ett paket cigg om dagen i denna bil. En wonderbaum har inhandlats så nu luktar vi vanilj. Så sött va? I morgon börjas jobbet innanför grindarna igen efter operationen och soffan är inte klar. Vardagsrummet och köket är kombinerat matrum och sy atalje, med nålar måttband och trådar överallt, och som sagt en hånskrattande korv som ligger där den ligger.
Och gud vet vad jag ska göra av dessa håriga inkräktare.
2 kommentarer:
Vattenslang på katterna! :)
jomen visst är det mina små svartskallar..och jag håller med föregående skrivare...absolut vattenslangen.Så där får dom inte göra!!! BTW, så är det Slice som är den mest kärlekskranka och har den vita fläcken på halsen.
är dom där och förstör så är det bara kasta stenar eller spruta vatten på dom. Flåt! :oS
Skicka en kommentar